Företagets
historia

Under 1300-talet fanns försvarsfästet Rumlaborg i Huskvarna. Denna försvarsanläggning med sina palissader och vallgravar var ett viktigt fäste för
den svenske kungen. Borganläggning drog redan under medeltiden vapensmeder till bygden. Med order från Gustav Vasa byggdes franciskanerklostret i Jönköping (stad c:a 5 km väster om Huskvarna) om till en modern fästning, vilket skedde under 15- & 1600-talen.

Kravet på utrustning för garnisonen och även krigsmakten i stort skapade ett militärt inriktat hantverk. År 1620 beordrade således kung Gustaf II Adolf att gevärsfaktorier skulle organiseras i ett antal svenska städer, varav ett skulle förläggas till Jönköping. Under de 200 första åren fanns bara faktorn (direktören) för Jönköpingsfaktoriet och vissa förmän och smeder i sjäva staden Jönköping; huvuddelen av arbetsstyrkan levde i byar och socknar i Småland och Västergötland.

För att klara driften av vissa mekaniska moment i vapentillverkningen användes vattenkraft på olika platser runt Jönköping, men kravet på kontinuerlig tillgång till strömmande vatten medförde att man 1689 inrättade ett borrverk vid de stora vattenfallen i Huskvarna. Slutmontering skedde dock även fortsättningsvis i Jönköping. Kronan ägde vapenfaktoriet fram till 1757 då det övergick i privata händer. Först omkring år 1850 var all verksamhet samlad i orten Huskvarna.

Under 1800-talets andra hälft började man tillverka civilprodukter som ett komplement till den alltjämnt dominerande militära tillverkningen. De första produkterna var symaskiner samt jaktvapen. Produktionen fortsatte med kaminer, spisar, cyklar,  hushållsprodukter, motorcyklar, mopeder och vidare med skogs- och trädgårdsprodukter, såsom motorsågar, röjsågar och gräsklippare. Vapenproduktionen fortsatte parallellt med all denna civila produktion och skulle inte upphörda förrän år 1989!
 

Borrverket vid det stora fallet och krutbruket till vänster. Tuschteckning från slutet av 1600-talet.

Vy över Husqvarna Vapenfabrik från utsiktsberget.